Min sista natt i Kiruna på, ja hur länge då? Just nu mår jag så dåligt att jag vill kräkas. Idag har det bara bubblat inom mig och jag har fått bita mig i tungan ett antal gånger för att hålla mig själv i shack. Jag vill sätta mig i ett hörn och gråta och få allt ur mig, men jag har inte tid!
Ikväll känner jag mig extremt otillräcklig och besviken, men ändå full av längtan. USA har alltid varit så långt borta och det har kännts som om jag har all tid i världen att hinna med saker. Två månader i Kiruna tänkte jag skulle bli toppen, hinna träffa folk och ta det lugnt. Men nu så här kvällen innan jag ska åka, känns det som om jag knappt hunnit säga hej till männsikor jag gärna pratat lite mer med.
Mina väskor är inte färdigpackade och en del kläder hänger fortfarande på tork. Det känns som om den här natten kommer bli lång! Vid två tiden sätter jag mig på tåget mot Umeå var jag ska spendera tre nätter innan det på torsdag morgon bär av mot Stockholm och sen vidare mot staterna. Känner inte alls att jag hunnit landa i att jag faktisk börjar min resa nu. Jag vill bara pausa tiden för en stund, blunda och hinna andas, JAG ÄR INTE REDO KÄNNER JAG!
Jag skakar nästan i hela kroppen och har lite smått panik, mina lungor behöver luft! JAG BÖRJAR MIN RESA I MORGON!!!!!!! Jag kan inte fatta det...
USA,
funderingar,
inför USA,
tankar,
2 kommentarer
Annika Hedman
10 Aug 2014 22:40
Kom i håg att du inte är ensam i det du gör! Vi är många som finns där för dig och det finns en som gärna bär dig i sin hand lite extra just nu! Styrkekramar till Dig du modiga människa!
Ida
11 Aug 2014 16:42
Åh Ania! Det kommer gå så bra! :)
KRAM!
Kommentera