Helt slut efter en otroligt lång dag. Skolan är verkligen allt annat än rolig och varenda lärare verkar tro att man är Stålmannen eller någonting. Varför känns de som om dem alltid tror att man bara har deras ämne och har all tid i världen att lägga på dem här "små" uppgifterna som de ofta kallar dem.
Är så otroligt leds på skolan just nu! Hade någon erbjudit mig en resa långt bort i morgon hade jag inte tvekat en sekund på att lämna de här!

- I morgon är en ny dag och nya möjligheter.

De senaste dagarna har bestått utav en massa arkitekt arbete då vi har en större redovisning/presentation på måndag. Tror alla sliter nu in i de sista för att färdigställa de så bra som man möjligast kan.

"Helt slut, orkar inte gå mer. Sätter mig ner för att vila en stund, bara andas lite. Reser mig snart upp igen för att fortsätta, för att jag måste, måste hänga med. Men de tar snabbt emot, jag bara orkar inte. De gör ont i hela kroppen. Jag måste sätta mig ner igen, vila, bara andas lite till. Avståndet blir bara större och vägen känns allt mer jobbig, nästan omöjlig. Fan, jag måste! Reser mig upp och börjar springa, tar ikapp lite. Nästan, nästan framme. Bara lite till! Nu har jag de här tänker jag. Benen tar mig allt fortare fram samtidigt som tanken lämnar mig.

Smärtan smyger sig sakta fram och väcker mig till liv. Kylan kryper tätt inpå medan mörkret faller. Jag minns, AVSTÅNDET!… Jag måste, tänker jag samtidigt som kroppen inte rör en muskel.

Jag orkar inte nu."

Hej på er som tar er tid att kika in här. Ligger nerkrupen i soffan under en filt hos Ingrid och Lennart, som vanligt på söndagar efter gudstjänsten i kyrkan.
Nu för tiden ägnar jag mer tid åt barnen och hinner inte med att lyssna på predikningarna. Men att jobba med barn är bland de roligare som finns att göra och jag njuter varje sekund. Pyssel och lekar kan man aldrig få nog av i kombination med Gud och allt som hör där till. För mig är de helt perfekt!

Av de lilla jag hann vara med inne i kyrksalen i början idag, sjöng vi en psalm som jag genast fäste mig vid. Texten tilltalade mig och jag fick lov att skriva ner den!

Psalm 217.

Gud, för dig är allting klart

1. Gud, för dig är allting klart,
allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig
och i dunklet ser du mig.

2. Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.

3. Och om jag ej mer förmår
gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand
steg för steg mot livets land.

4. När min tanke, tvivelstrött,
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid
inneslut den i din frid.

5. All din nåd är öppen famn
och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet.

Text: E Malmeström 1965
Musik: G Ch Strattner 1691

(Dagens projekt med barnen idag var att dekorera en burk som vi sedan skulle sätta karamellfärgs vatten i och låta dem vita tulpanerna smaka på. Min burk var lite liten så fick bli en ljus lyckta istället. Tulpanerna blir allt blåare! )