LaborDay-helg här borta i staterna. Idag sov jag ut efter en lång pratkväll med faster igår innan jag sedan (äntligen!) tog mig tid att gå ut och fota var jag håller hus. Svetten rann bokstavligen i pannan på mig efteråt, vi kan ju låtsas att det var för att jag ansträngde mig så mycket att ta bra bilder... Bara sådär 34 grader ute idag, som vanligt med andra ord. Aja, jag tänkte försöka vara kort för engångs skull. Imorgon beger vi oss till stranden 07.30 för att inte dö av värmeslag. Jag lovar att kameran hänger med, så vi ses snart igen! 
 
Här bor jag, hos min farmor i Port Charlotte, Florida. 
De här små djuren kryllar det av runt husknutarna i alla storlekar. Var livrädd första gången jag såg dem kan jag lova!
 
Poolen är inte inglasad utan täcks av något slags "flugnät" som också håller skräp borta.
Min farmor och farfar äger hela den här tomten som deras och min fasters hus står på.
Här bor faster Gina. 
 
 

Lite övriga bilder min kusin Chris fotograferade idag.
 
Min fina faster. 
Min lilla kusin Chance
Carson
Alltså, kan inte släppa det, varför fick inte jag den bruna tonen i hyn!?!?!  
 
 
 
 
Florida, Port Charlotte, USA,
Hej på alla fina ni som kikar in här daligen trots min KASSA uppdatering. Har sagt flera gånger att jag inte tänker skriva om att jag ätit köttbullar och makaroner till middag, då kan jag lika gärna låta bli att uppdatera. Men nu har det varit så att jag känt mig ganska kluven den senaste veckan. Jag har det bra, äter god mat (ALL mat har gått ner i min mage), men vissa saker här borta får mig att tvivla på hur länge jag faktiskt vill, eller ska nog mer säga, klarar av att stanna just här var jag är. Finns endel saker som påverkar mig rätt mycket mentalt och jag känner inte riktigt att det var så jag ville ha det när jag kom hit. Klart saker kanske aldrig blir som man föreställt sig, men endel saker tycker inte jag är okej. Ni måste förstå att det är svårt för mig att skriva rätt upp och ner vad jag menar, men nu vet ni i alla fall att det snurrar lite gran i min skalle. Det i kombination av mitt pool-häng har gjort att jag känt att jag inte haft något vettigt att skriva om, ingen lust över huvutaget! Men lugna er nu om ni tror att jag är på väg tillbaka igen, för så är inte fallet (ännu)!
 
Två veckor JUST NU, för att vara exakt, har jag spenderat i detta land och fler hoppas jag inerligt att det blir. Men i så fall ska mitt mentala hålla huvudet högt för annars orkar jag inte befinna mig här, tyvärr. Om så fallet är beger jag mig mycket troligt till min pappa uppe i Oklahoma, ovanför Texas. Där är levnadsförhållandena lite anorlunda, men jobb är garanterat för min del. Finns College nära in till och lättare för mig att komma ut och träffa människor i min egen ålder. Gångavstånd till flera saker och jag blir inte lika hemma-bunden. Träffar dock inte lika många från familjen, men kanske lär känna fler nya människor? 
 
Vilket som, har jag INTE bestämt mig för vad och hur jag ska göra, men den närmsta månaden kommer jag definitivt att befinna mig här i Port Charlotte hos min farmor, eventuellt längre om jag fixar det! 
 
 
Nu vet ni hur jag känner. Till något helt annat. I går var jag med min farmor och fixade naglarna. Ni som känner mig vet ju att jag grejar på rätt mycket med mina egna och älskar det. Här kan jag ju inte riktigt klaga på priset, mer än dubbelt så dyrt i sverige. Farmor går vanligtvis för att få hjälp med fötterna då hon inte riktigt kan böja sig ner. Jag provade även den behandlinge hon gör och så klart fick jag också mina händer fixade. Jag sätter Shellac på mina egna naglar då de redan är så starka. Jag älskar det, det håller längre och stärker nagel. Dock går det inte att ta bort lika enkelt som vanlig lack, men du kan göra det hemma. Jag har där emot redan bokat in nästa tid då jag blev så nöjd och tycker priset är toppen! 
 
Tackar för mig för denna gång. Undrar ni över någonting, hör av er! Kraaam
 
 

Förra helgen hade min äldsta kusin Charlie spelning med sitt band på typ en marknad elle någon typ av liten gatu-festival. Jag och min faster höll varandra sällskap under den dagen och kan säga att värmen var nästan outhärlig. 
 
 
 

Hej igen allihopa. Känns som om jag alltid börjar så, men hur ska jag annars börja? Nåväl, vad gör jag? hur mår jag? vad händer? Jag har precis kommit hem från Mandy's skola, de var typ "öppet hus" där i kväll och jag ville faktiskt väldigt gärna dit. Skolan här är något jag tycker skiljer sig rätt mycket från hur vi har det i Sverige. Jag tycker det är väldigt svårt att prata och diskutera skola, för det ser så annorlunda ut mellan länderna. Jag hade nog mer roligt i kväll än Mandy och min faster hade, men jag tycket det var så kul att se på alla människor, elever som föräldrar, träffa lärare, lyssna på alla prata engelska, vara trevlig, säga "hi, how are you?" och svara "i'm fine thank's, how are you?". Känner verkligen hur slut jag är i skallen efter typ två timmar på skolan. Engelska ÖVERALLT, jag har nog ännu inte riktigt fattat att jag inte är hemma i Sverige.

Annars då, jag har spenderat flera av dagens timmar ute vid poolen och nej jag kan inte sluta säga att det är såååå varmt ute, kan så klart heller inte riktigt låta bli att gå ut. Vi ligger på över 90 grader fahrenheit nästan hela dagarna här just nu, som varmast idag var det 96 tror jag och det är ungefär 35,5 grader celsius, GAALET VARMT! Men glad är jag ändå för färgen börjar ta sig, idag blev jag till och med lite röd om kinderna. Lugn alla där hemma, jag ska ta det lugnare i morgon, farmor har en del ärenden, så blir att åka lite bil.

Fått några frågor och önskningar på vad jag ska berätta mer om, och endel av det ni frågar efter kommer dyka upp här snart fram över. Klart ni vill se bilder på huset och omgivningen, men jag måste bara ta de bilderna först. Någon undrade även var i Florida jag befinner mig och tittar vi på en karta över Florida så håller jag till på västkusten AV florida. Port Charlotte heter stället för att vara mer exakt.

Ni ser den röda "ploppen", där har ni Port Charlotte. 
 
Så det var vart jag befinner mig. Men hur var det att träffa min farmor och alla andra här första gången undrar ju flera av er. Ja vad ska jag säga, på flygplatsen gick allt sååå himla långsamt innan jag tillslut fick träffa dem efter tre timmar, dem bara stod där helt plötsligt och jag hann inte tänka desto mer. Hade som föreställt mig ett stort rum där jag skulle få syn på dem långt innan jag hann komma fram till dem, men så var det inte. Jag kom ut i en typ smal korridor full med folk, så först såg jag dem inte ens, jag visste inte vart jag skulle tittar och egentligen viste jag inte ens hur dem såg ut. Klart jag sett dem på bild och så innan, men jag såg ju nästan svart vid det där laget. Aja, helt plötsligt var dem där, vi kramades en låång stund. Jag grät faktiskt inte, men tror det var för att jag var så himla utmattade efter den långa resan och allt väntande, och sen med tanke på att jag knapt hann reagera på var jag var innan dem bara stod där. 
 
Vilket som så kändes det inte konstig och det gör det inte nu heller, men ni som känner mig vet att jag hakar på det mesta rätt smidigt, och precis så är det här. I morgon är det en vecka sen jag kom hit. Känns som om tiden delvis stått stilla men ändå flugit förbi. Är jag i USA ännu? Jag har, som jag sa, nog inte riktigt fattat det. Jag pratar engelska dagligen, staplar mig fram stundvis när orden inte hittar fram, men ändå, det här är och kommer vara min vardag för ett bra tag framöver om jag inte får för mig något annat! Nej jag kan nog inte riktigt fatta det ännu. Så mycket nytt, nya intryck över allt. Männsikor, miljöer, vardag, allt är nytt för mig. Ja jag är lite slut i huvudet av allt nytt över allt, men samtidigt tror jag det här var och är precis vad jag behöver just nu. Miljöombyte är något jag länge känt att jag behövt, och som jag sagt, att bara få ta dagen som den kommer, det känns helt perfekt just nu! 
 
 
Det var allt för mig för den här gången. Avslutar med lite (verkligen inte uppställda) bilder från gårdagen då vi firade min farfars födelsedag. 
 
Här har vi min fasters två yngsta barn. Chance på 1,5år och Carson 10år. 
SER NI MIN FASTERS HÅR!? Fatta att min farfar var mer mörk är ljus, och min pappa blev VIT, det ENDA ljusa barnet. VARFÖR FICK INTE JAG BLI LITE BRUN FÖR?!?! Krullet hade jag kunna skippa, och glad jag gjorde det, fast pappa också har sånt hår, men att alltid vara lite brun hade ju INTE suttit fel! 
Min faster Gina. 
Charlie, min äldsta kusin här som är lika gammal som min bror, dvs ett år yngre än mig. 
Min suuuperglada farfar och min fasters fjärde barn, Chris, 15 år. 
 
Som jag nämnde i mitt förra inlägg så får ni SÅÅÅ gärna ställa frågor om ni undrar över någonting berätta vad ni vill veta mer av och inte. Jag uppskattar det verkligen, det blir så mycket lättare för mig att få fram någonting läsbart om jag har lite önskemål att gå efter. Tack på förhand och så ses vi snart igen!