Ååh blir lite smått galen känner jag.  Ja jag vill ju göra tusen jävla saker samtidigt hela jävla tiden, när fan ska jag lära mig att det inte går!?!?! Asså fatta, det är TRE veckor kvar av mitt SISTA sommarlov, TRE JÄKLA VECKOR! Och jag har typ tusen saker att tänka på, tusen saker jag vill göra, tusen saker jag borde göra, tusen saker jag måste göra, TUSEN SAKER BARA HELA JÄVLA TIDEN!

 

När ska jag lära mig. Lära mig att det inte går att göra allt här i livet. Lära mig att man måste prioritera. Lära mig att man inte alltid kan göra allt för alla andra fast man så hemskt gärna vill. Lära mig att kanske göra saker för bara mig själv lite oftare. När ska liksom det komma?

En sak som jag inte gjort på typ ett år och då skojar jag inte, men det är att träna. Träningen var mitt liv förut, jag har idrottat och tränat massor med olika sporter. Jag var snabb en gång i tiden. Idag gick jag liksom en promenad med 60+ :are på knappt fyra kilometer och jag fick typ ont i hjärtat!?! Asså Var försvann den Ania som prioriterade träning före ALLT annat!?

Jag minns en gång innan jul i åttan. Vi skulle ha middag på en restaurang med alla åttondeklassare och efter middagen skulle vi få våra första betyg. Jag hade kämpat som ett djur i skolan och på den tiden var jag faktisk duktig. Men efter middagen den kvällen så var jag tvungen att rusa, och hann inte med betygsutdelningen, och vet ni varför? Jo för jag skulle på min fotbollsträning. Kunde inte avstå en jäkla träning för att ta emot mina betyg jag slitit för att uppnå. Nej! Det gick bara inte minns jag att jag sa till min mentor när han frågade om jag inte kunde stanna.

Var tog liksom den Ania vägen?

 

Jag har nu typ inte tränat på ett år, och det inte bara känns det syns.. Ja jag har gått upp i vikt fler kilon mer än vad jag såklart skulle vilja väga. Men vet ni vad? Jag är ändå rätt nöjd med mig själv och min kropp. För jag ser inte ut som en tändsticka när jag knallar runt i tighta jeans, jag har ändå fina former som någon annan kanske drömmer om.  Men Såklart hade det inte skadat att gå ner ett par kilon, komma igång med träningen på riktigt och framför allt, göra någonting för mig själv, något som jag engång älskat mer än något annat och levt för, träningen!

Jag hoppas det kommer en tid då träning är något självklart i min vardag igen. För jag vet att man mår så sjukt mycket bättre av det. Men att ta sig över den där tröskeln, (som för mig känns som en mur) det har jag inte gjort ännu. Vi får hoppas att det blir snart!

 

 

Från tusen saker till träning. Ja så går det när man låter tankarna flöda och fingrarna jobba. Det och mina drygt fyra kliometer får vara dagens träning och en start på någonting!

 

 
 

 

Idag har varit en konstig dag. Började med jobb vid tio tiden och jag och Fanney hade nästan alla rum att städa, och orken fanns inte alls nära till hands….. Jag ville många gånger bara lägga mig ner i en säng, sluta ögonen och inte tänka alls, men inte, vad gör man inte för andra, fast man aldrig träffat människorna förr eller ens någonsin kommer träffa dem igen. Jag skulle ALDRIG kunna lämna ett rum halv gjort, mitt samvete skulle inte klara av det. Långsamt tog vi oss igenom dagens göra och kunde fara hem stolta.

Inte nog med mycket på jobbet, idag har tankarna åter igen snurrat i huvudet på mig, från det ena till det andra och jag kan inte alls greppa någonting. Försöker tänka att jag ska leva i nuet, men jag tänker så mycket framåt och ibland måste jag bara hejda mig själv och tänka, ”du måste göra färdigt det som måste göras, sen kan du göra allt det du drömmer om och vill!” MEN.. det      är     sååå    jävla     svårt…    Jag vill liksom tusen saker här i livet, Verkligen! Jag är arton år och har typ redan panik att jag inte ska hinna med allt jag önskar, eller att ingenting kommer bli som jag hoppats. Samtidigt som jag är fullt medveten om att jag har all tid i världen och saker kommer bara falla på platts med tiden och jag kommer bli nöjd med saker jag kanske inte alls nu drömmer om. Mycket förändras med tiden och lika så jag… MEN, vill jag det? Och hur kommer jag vara om tio, tjugo, trettio år?

Kommer jag får barn när jag är 38 eller 22? ** Bara pojkar fast jag så gärna skulle vilja ha flera flickor? ** Jobba som arkitekt eller äga en restaurang i Skåne fast jag inte alls brinner för mat idag och ofta är riktigt kräsen? *Leva på socialbidrag eller dra in pengar så att jag klarar mig och kan unna mig saker jag har lust på? **  Vara bosatt i ja.. vart vill jag bo? Jag är så splittrad i den frågan. Kiruna?.. Nja, fast ändå lite jo.. Umeå? Ja men ändå nej? Stockholm? Nja, fast kanske hade varit lite kul ändå, eller inte alls…? Dra mig helt bort från Sverige? Usa, Island, Kina eller Ryssland? (Nog för att jag inte alls tror att det blir någon av dem två sistnämnda…haha) Men hur ska jag liksom veta hur mitt liv kommer se ut i framtiden?

NEJ    Jag    kan   ju    såklart     inte    det!.............................. (MEN JAG VILL!)

 

Om drygt en vecka åker jag hem här ifrån, stoppar i Stockholm för lite shopping med en god vän, sen vidare en natt till Umeå för att packa om och sen vidare upp till mamma för kanske en vecka, OCH SEN BÖRJAR SKOLAN!?!?!?!?! Jag längtar liksom lite, men samtidigt så tror jag att någon spökar i skallen på mig och om jag tänker tillbaka på hur mitt förra år i skolan var, så skulle jag lätt kunna låta bli att återvända i hörs. Ärligt talat, tyvärr… Att må så fruktansvärt psykiskt dåligt över skolan är långt ifrån kul och att varje dag slåss med sitt inre för att ta sig till skolan för att man måste, det tär bara på en och det känns som om man ska spricka i tusen bitar vilken sekund som helst.

JAG    VILL   INTE    HMNA     DÄR   IGEN…!!!!!!!!!!!

 

Jag vet inte hur mitt liv kommer se ut, och jag tror jag måste börja acceptera det. 

 


Spolar tillbaka tiden lite...

 
 
 
 
 
 
....Tiden flyger iväg trotts att det många gånger känns som om den står helt stilla. 
 
 
 
 
 
 
Heeej! Hoppas alla har det toppen! Vet ni vad jag har gjort idag? Efter två timmars städande på jobbet drog vi iväg ett gäng på tio personer ut till Husavik för att fara på Whale Waching (Vad heter det på svenska? Val skådning?..har ingen aning) Aja, väl där fick vi kliva på en rätt stor båt (om man jämnför med dem andra whale waching båtarna) och hoppa i överstora overaller för att hålla oss varma, sen började turen på tre timmar. Jag hade inga förväntningar på att få se någonting alls, men hoppades ju såklart. Stod och hängde över däck och försökte maxa synen. Man är så van att kunna soma på en kamera, men med ögonen går ju tyvärr inte det... Så där stod jag och fick nästa huvudvärk för att jag spände mig så mycket för att kunna se så långt bort och så bra som möjligt. Sen kom vår första upptäkt, en White-Beaked Dolphin (försökte googla fram det svenska namnet, men jag fick banne mig inte till det.. och tro inte att jag kan dem engelska namnen, fotade dem ur en bok på båten för att komma ihåg vilka valar/delfiner vi såg..). Dem simmade några stycken tillsammans, men fick hopplösa bilder på dem med tanke på min mobilkamera och avståndet till "djuren". Där efter dök några valar upp. Minke Whales, och dem väger runt 4-5 ton.
 
På vägen hem igen fick vi syn på den största och det bästa fyndet under turen, vilket var en Humpback Whale (väger upp emot 30 ton),  och då spratt det verkligen till i mig. Den var så nära och så länge. Låg bara strax under vattenytan väldigt nära båten och var ändå så otrolig lugn. Och det var också den enda "fisken" jag lyckades fota med min mobil, eftersom den var så otroligt nära! 
Turen var verkligen värd och jag tror lätt jag hade kunnat varit ute i sådan båt en hel dag och leta efter valar och delfiner att bara se på. Med lite bättre väder och en god matsäck, inga problem! 
 

Kvällen avslutades på en fin restaurang
uppe på takvåningen tillsammans med bara tjejerna från jobbet. Det blev både förrätt, huvudrätt och efterrätt (jobbet betalade såklart! ;D ) Imorgon väntar jobb som vanligt så jag ska ta och hoppa till sängs välldigt snart!
 
Godnatt på er. 
 
Humpback whale
Bästa Dóra som äger stället jag jobbar på med sin man Doddi (till höger i bilden) och Dóras familj.  
Bästa Mia och hennes lillasyster Vera. (Mia jobbade jag med förrasommaren och vi pratar norska/svenska med varandra.)
Här är endel av mitt jobbgäng ombord på båten! Så fina människor!
 
Husavik.
 
 
Kvällen avslutades somsagt ute på en fin restaurang med fin sällskap! 

Fanney och Telma.
 

Jag och bästa Mia!

Akureyri Kyrka fotad från restaurangen.
Och utsikten ner mot vattnet och Hof (stora gråa huset på bild.) Bortanför Hof lite mer till höger på bilden kan man skymta huset som iprincip hela min mammas släkt bott i någong gång. Huset är byggt av min gammelmorfar någon gång under 1900-talet och består av tre våningar med usikt mot hamnen och havet. Huset ägs nu av min mammas kusin som köpt upp alla delar av huset som andra i släkten tidigare ägt.