Idag har varit en konstig dag. Började med jobb vid tio tiden och jag och Fanney hade nästan alla rum att städa, och orken fanns inte alls nära till hands….. Jag ville många gånger bara lägga mig ner i en säng, sluta ögonen och inte tänka alls, men inte, vad gör man inte för andra, fast man aldrig träffat människorna förr eller ens någonsin kommer träffa dem igen. Jag skulle ALDRIG kunna lämna ett rum halv gjort, mitt samvete skulle inte klara av det. Långsamt tog vi oss igenom dagens göra och kunde fara hem stolta.

Inte nog med mycket på jobbet, idag har tankarna åter igen snurrat i huvudet på mig, från det ena till det andra och jag kan inte alls greppa någonting. Försöker tänka att jag ska leva i nuet, men jag tänker så mycket framåt och ibland måste jag bara hejda mig själv och tänka, ”du måste göra färdigt det som måste göras, sen kan du göra allt det du drömmer om och vill!” MEN.. det      är     sååå    jävla     svårt…    Jag vill liksom tusen saker här i livet, Verkligen! Jag är arton år och har typ redan panik att jag inte ska hinna med allt jag önskar, eller att ingenting kommer bli som jag hoppats. Samtidigt som jag är fullt medveten om att jag har all tid i världen och saker kommer bara falla på platts med tiden och jag kommer bli nöjd med saker jag kanske inte alls nu drömmer om. Mycket förändras med tiden och lika så jag… MEN, vill jag det? Och hur kommer jag vara om tio, tjugo, trettio år?

Kommer jag får barn när jag är 38 eller 22? ** Bara pojkar fast jag så gärna skulle vilja ha flera flickor? ** Jobba som arkitekt eller äga en restaurang i Skåne fast jag inte alls brinner för mat idag och ofta är riktigt kräsen? *Leva på socialbidrag eller dra in pengar så att jag klarar mig och kan unna mig saker jag har lust på? **  Vara bosatt i ja.. vart vill jag bo? Jag är så splittrad i den frågan. Kiruna?.. Nja, fast ändå lite jo.. Umeå? Ja men ändå nej? Stockholm? Nja, fast kanske hade varit lite kul ändå, eller inte alls…? Dra mig helt bort från Sverige? Usa, Island, Kina eller Ryssland? (Nog för att jag inte alls tror att det blir någon av dem två sistnämnda…haha) Men hur ska jag liksom veta hur mitt liv kommer se ut i framtiden?

NEJ    Jag    kan   ju    såklart     inte    det!.............................. (MEN JAG VILL!)

 

Om drygt en vecka åker jag hem här ifrån, stoppar i Stockholm för lite shopping med en god vän, sen vidare en natt till Umeå för att packa om och sen vidare upp till mamma för kanske en vecka, OCH SEN BÖRJAR SKOLAN!?!?!?!?! Jag längtar liksom lite, men samtidigt så tror jag att någon spökar i skallen på mig och om jag tänker tillbaka på hur mitt förra år i skolan var, så skulle jag lätt kunna låta bli att återvända i hörs. Ärligt talat, tyvärr… Att må så fruktansvärt psykiskt dåligt över skolan är långt ifrån kul och att varje dag slåss med sitt inre för att ta sig till skolan för att man måste, det tär bara på en och det känns som om man ska spricka i tusen bitar vilken sekund som helst.

JAG    VILL   INTE    HMNA     DÄR   IGEN…!!!!!!!!!!!

 

Jag vet inte hur mitt liv kommer se ut, och jag tror jag måste börja acceptera det. 

 


Spolar tillbaka tiden lite...

 
 
 
 
 
 
....Tiden flyger iväg trotts att det många gånger känns som om den står helt stilla. 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej