Sitter hopkrupen i soffan med hunden tätt intill och med en kopp kaffe stående på bordet. Jag låter tiden ticka iväg nästan som om jag tror att väskan där uppe ska packa sig själv.
13.40 sätter jag mig på tåget som tar mig tillbaka till Umeå och skolan. Känns lite tråkigt att åka då jag inte återvänder till Kiruna igen för än om fyra månader. Snön hinner smälta och de varmare dagarna här hinner passera och om nio veckor beger jag mig till Island i två månader. Tiden rusar iväg och jag längtar samtidigt som tiden gärna får stå still för ett tag.
Kommentera